Utan Lasse Petterssons hjälp hade jag inte klarat av bogseringen av segelbåten över det stormpiskade havet, där de korta höga vågorna var farligt brytande och rytande när vi började bogseringen från Djurholms färjfäste. Jag skulle dra med snurrebåten lånad från Gullvivan, en fyrametersbåt med 6 hks snurra. Trots att jag drog på och styrde bort från piren drevs segelbåten mot stenarna och det såg ett tag illavarslande ut. Men Lasse ropade åt mig att "Dra på allt vad det går!" och han stod i snurrebåten och höll i tamparna till segelbåten som gungade och drev i vinden åt motsatt håll. Men slutligen fick jag jag fart på snurran och en bättre riktning i från land. Nu var det bara att styra de hundra metrarna fram till Gullvivans pir. Där var det lä för vind och vågorna. Lasse tog hand om förtöjningen av segelbåten och jag körde iväg med snurrebåten och fick upp den på land.
Äntligen var vi på land och säkra. Jag visade på min flytväst och Lasse kommenterade att "Jag hade sjunkit som sten". Jag tänkte att hade det gjort någon skillnad om man flutit och frusit ihjäl, eller simmandes i tunga kläder halvvägs kunnat ta sig i säkerhet, kanske nästan halvdöd, men ändå levandes. Hade någon noterat vår belägenhet, om vi hade hamnat i vattnet?
Kanske, men vilken timme, vilken dag då?
Jag vill ändå skänka en varm tanke till Lasses rådiga medverkan. TACK LASSE!
Björn C
2 comments:
Hello, I like the blog.
It is beautiful.
Sorry not write more, but my English is bad writing.
A hug from Portugal
Hei, pidän blogia.
En tiedä, kirjoittaa enemmän, anteeksi.
A hug Portugali
Sv: Din kommentar fick mig att le. Ditt liv är verkligen drömmen för mig. Det där med jobb är en otrolig ångestfaktor både i mitt liv och för många i min ålder. Jag hoppas på att arbetsmarknaden har förbättras för oss unga när jag är färdigstuderad, när nu det blir. Jag tackar för kommentaren!
-Cecilia
Post a Comment